Karl XIII (1748-1818) var Sveriges kung 1809-1818, Norges 1814-1818, son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, bror till Gustav III. Lojalt stödde han broderns statskupp 1772, utnämndes till hertig av Södermanland men höll sig utanför politiken. Istället kom ockultism och mysticism, främst via frimureriet, att uppta hans intresse.
Hans politiska insatser präglades av osäkerhet och passivitet. Han stod personligen nära flera av konspiratörerna 1792.
Som förmyndare för Gustav IV Adolf lämnade han över ansvaret till gunstlingen Gustaf Adolf Reuterholm.
Även 1809 stod han passiv, övertalades till att bli riksföreståndare och sedan regent efter att den nya författningen antagits 6 juni 1809. Som sådan agerade han lamt efter Fersenska mordet. De sista åren var han sjuklig och deltog knappt i beslutsfattandet.
LÄS MER: Sverige under 1800-talet
LÄS MER: Gustavianska tidens Sverige 1772-1809
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
