Diktaren och visförfattaren Carl Michael Bellman (1740-1795) är en av Sveriges mest kända skalder och trubadurer, ofta omnämnd som nationalskald. Bellman föddes i Stockholm och dog där 55 år gammal. Hans debutverk Evangeliska Dödstankar, skrevs 1757 och därefter följde en uppsjö av bland annat satiriska dikter.
Bellman blev snabbt populär, och som en social ung man med musikaliska talanger blev han ofta anlitad som musiker vid privata tillställningar. Hans repertoar bestod mestadels av dryckesvisor, som ”Supa klockan öfver tolv” och den ännu mer kända bibelparodien ”Gubben Noak".
Bellman behärskade cittra, klaver, och senare även luta, och det vittnas om att han var mästare på att trollbinda sin publik. Han var inte bara musikaliskt begåvad, utan när han framförde sina visor antog han också roller som i en teaterföreställning.
Det sägs att Bellman under hela sitt liv led av ekonomiska bekymmer, och många såg honom som en alkoholiserad krogpoet. Detta trots att han hade en nära relation med den dåvarande svenske kungen Gustav III.
Våra senare vissångare, som Evert Taube, Fred Åkerström och Cornelis Vreeswiijk har anammat Bellmans verk och fört dessa vidare genom historien. Bellmans visor finns översatta till mer än 20 olika språk.
Kända verk av Bellman är bland annat Fredmans sånger och Fredmans epistlar. Visor som vi känner väl till är ”Fjäriln vingad syns på Haga”, ”Joakim uti Babylon” och "Gubben Noak”. Kända karaktärer i Bellmans sånger är bland andra urmakaren Fredman, musikern Movitz och den prostituerade Ulla Winblad.
LÄS MER: Gustavianska tidens Sverige
FÖRFATTARE
Text: Ann Tillberg, legitimerad gymnasielärare ; fördjupningen är skriven av Torbjörn Nilsson, professor i historia
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
