Mordet på Gustav III

1792 hade kung Gustav III lyckats reta upp alla de fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder. I Europa hade kraven på ökad jämlikhet ökat. Samtidigt ville Gustav III att kungen skulle ha mer makt. 1789 hade kungen lyckats bli nästan enväldig genom stöd från tre av stånden; präster borgare och bönder. Som tack fick de tre stånden lagändringar som gynnade dem men missgynnade adeln. Inom de tre stånden var ändå många missnöjda med att kungens envälde. Adeln var emot den ökade jämlikheten och att kungen utökat sin makt på adelns bekostnad. 1792 mördades Gustav III på Operan i Stockholm. Men kungens egen bror gav order till polisen om att sammansvärjning bakom mordet inte skulle undersökas speciellt noga.

Bild: Kungliga biblioteket

Mordet på Gustav III gav genljud lång ner i Europa. Att mörda en kung var något oerhört. Här är det en samtida tysk konstnär som gett sin bild av mordet.

Det här är ingenting. Det gör inte ens ont.

Gustav III kort efter attentatet

År 1792
Den 16 mars 1792 var det sen maskerad på Operan vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. Först vid elvatiden på kvällen började gästerna samlas. Efter en stund dök ännu en gäst upp klädd i trekantig hatt, slängkappa och en liten mask som bara täckte näsa och ögon. Trots att det var maskerad var den gästen lätt att känna igen, det var Sveriges konung Gustav III.

Så här skriver Gustav Löwenhielm som själv var med om vad som hände sedan.

ANNONS

Användbara begrepp

Censur: Kontroll, förhandsgranskning och övervakning av folks åsikter. Motsats till yttrandefrihet. Läs mer >

Envälde: Ett statsskick där den offentliga makten utövas av en envåldshärskare (enväldig) med absolut (fullständig) makt, t.ex. en diktatur.

Frihetstiden (1719-1772) var en period i Sveriges historia då den kungliga makten minskade kraftigt och Sverige fick sina första politiska partier. Under frihetstiden styrdes Sverige av riksdagen.

Monark: Regent, kung eller regerande drottning.

Opposition: Motstånd, protest, motståndare, motståndsparti

Privilegier: Företrädesrätt, särskilda förmåner, fördelar

Riksråd: Medlem/mar av rådet (dåtidens regering). Rådsherrarna regerade periodvis riket tillsammans med kungen. Rådet bestod av mellan 10 och 25 personer, nästan alltid högre adelsmän. Dåtidens regering bestod av kungen och rådet, som tillsammans kallades Kungl. Maj:t.

Statskupp: Olagligt maktövertagande i en stat utfört av en mindre grupp. En statskupp kan ske med användande av våld, hot om våld eller endast genom politiska medel.

Tryckfrihetslagen: En av Sveriges fyra grundlagar. Lagen om tryckfrihet är en av grunderna i moderna demokratiska samhällen.

- Konungen hade hunnit nära mitt på scenen, något högre än första kulissen och försvunnit i en tät maskhop då jag hörde skottet.

Löwenhielm, som var officer, trodde först att det var en smällare. Men han trängde sig fram till kungen som stod tätt omgiven av män i svarta kappor. Gustav III höll sin mask i handen.

- Vad har hänt? frågade jag.

- En bov har skjutit konungen, svarade en av männen.

Kungen befallde att mördaren skulle gripas men inte skadas.

Kapten Pollet gav order om att dörrarna skulle stängas. Sedan sa kungen att han kände sig matt och bad att bli förd till sina rum.

- Var inte så förskräckt, min käre Armfelt, sa kungen till en av männen bredvid. Ni vet vad det vill säga att vara sårad. Det här är ingenting. Det gör inte ens ont.

Men Armfelt och de andra såg hur kungens kläder och soffan han satt på färgades röda av blod.

Adelsmän som hatade kungen

Mannen som skjutit kungen hette Jacob Johan Anckarström och var 30 år gammal. Anckarström var medlem i en sammansvärjning mot kungen som gjort sig till ovän med den mäktiga adeln.

Sverige hade under århundraden oftast styrts av enväldiga kungar, kungar som bestämde allt själva. Men 1718 stupade Karl XII i Norge. Nu var medlemmarna i de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder trötta på enväldiga kungar. Karl XII:s många och långa krig hade ruinerat Sverige, det fick inte upprepas. Kungens makt skulle minskas och riksdagen skulle styra Sverige.

I verkligheten blev det så att adeln, prästerna och rika borgare styrde landet. De förnämaste satt i riksrådet, som kan liknas vid vår tids regering.

Kungen ville ha mer makt

Gustav III var inte nöjd. Han beundrade de gamla krigarkungarna, särskilt Gustav II Adolf, som ju dessutom hade ett vackert namn. Kungen ville ha lika mycket makt och berömmelse som sina föregångare.

Både Gustav III:s far, kung Adolf Fredrik, och hans mor, drottning Lovisa Ulrika, klagade på att svenska kungar hade så lite makt nuförtiden. Gustav tog intryck, speciellt av sin mamma. En gång hade Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik försökt få mera makt genom en statskupp, men det försöket hade misslyckats.

Gustav III var en fantasifull och begåvad person. Eftersom han inte hade så mycket politisk makt att utöva gav han istället sina känslor utlopp i teater och konst. Men han smidde sina planer.

Den 19 augusti 1772 samlade Gustav III officerarna i slottsvakten. Han förklarade att Sverige höll på att slitas sönder av inre strider mellan olika politiska grupper. Det var dags att fosterlandet fick en stark ledare.

Bild: Nationalmuseum

Gustav III i full ståt med guldstickade kläder, ordnar och hermelinskantad mantel. Så ville kungen att omvärlden skulle se honom, som en kraftfull härskare. Gustav III ville framstå som stor och mäktig precis som andra kungar i Europa, främst då den franske kungen. Del av en målning gjord av Alexander Roslin, 1777.

- Vill ni följa mig med samma trohet som era fäder visade Gustav Vasa och Gustav II Adolf, så vill jag lova liv och blod för fäderneslandets räddning.

- Blek och upphetsad avslutade kungen sitt tal och ett rungande ja skallade genom salen, berättar ett ögonvittne.

Kungen knöt ett vitt band runt sin arm och så gjorde alla som var på hans sida. Ute på Stockholms gator hurrade folket och allt fler knöt på sig det vita bandet.

Två dagar senare samlades riksdagens ledamöter för att rösta om de förslag till ny ordning kungen lagt fram. För att antyda hur ledamöterna borde rösta hade kungen beordrat soldater att omringa riksdagshuset och att rikta kanoner mot rikssalens fönster.

Riksdagsledamöterna bestämde att kungen skulle styra riket. Han fick själv bestämma vilka som skulle vara riksråd.
Ledamöterna sa också ja till att riksdagen fick bestämma hur höga skatterna skulle vara.
Kungen fick inte heller börja ett anfallskrig utan att riksdagen sagt ja.

Under flera hundra år hade en maktkamp rasat i Sverige mellan kungen och adeln. Den här omgången hade kungen vunnit.

Idéer om jämställdhet skrämmer adeln

I slutet av 1700-talet hade nya idéer börjat spridas i Europa. Fler grupper i samhället krävde att få vara med och bestämma. Det var väl inte säkert att en person var speciellt duglig bara för att han var född adlig?

När Gustav III gjorde sin kupp hade han hjälp av adeln som fruktade de nya tankarna. En del adelsmän var redo att glömma tvisten med kungen bara han hjälpte dem mot folkets växande krav på att få bestämma mer.

Samtidigt fick Gustav III stöd av andra grupper som hoppades att kungen skulle hjälpa dem mot adeln.

ANNONS

Jublet efter kuppen 1772 tystnade ganska snabbt. Kungen anklagades för att försöka skaffa sig ännu mer makt. När tidningar och tidskrifter tryckte för många kritiska artiklar om kungen lät han ändra tryckfrihetslagen. Censuren, som tagits bort, infördes på nytt. Dödsstraff hotade den som tryckte kritik mot Gustav III.

Växande missnöje med kungen

Inom adeln började många längta tillbaka till tiden före kuppen. Då hade adeln haft mer makt. Till sist fick kungen alla emot sig; adel präster, borgare och bönder. Gustav III planerade då ett krig mot Ryssland.

- Ett lyckat krig skulle göra kungen populär igen, tänkte han.

Men kriget blev ett misslyckande. Officerare i Finland gjorde uppror. På herrgården Anjala krävde de fredsförhandlingar med Ryssland. Gustav III slog tillbaka. Han reste runt i landet och höll tal till bönderna där han vädjade om deras stöd mot adeln.

Gustav III lyckades få med sig folket och klara sig ur krisen.

Gustav III besegrar adeln

År 1789, samma år som revolutionen i Frankrike utbröt, kallade Gustav III in riksdagen. Med stöd av präster, borgare och bönder gick han till attack mot adeln. Flera adelsmän från berömda släkter arresterades. I riksdagen skällde kungen ut adelsmännen och bad dem ge sig av därifrån. När kungen hade krossat oppositionen från adeln, hans farligaste motståndare, såg han till att ge sig själv ännu mer makt.

Gustav III blev nästan enväldig. Kungen fick rätt att bestämma hur många riksråd det skulle vara. Han bestämde att det inte skulle vara några alls!

Bild: Skara kommuns porträttarkiv

Jacob Johan Anckarström, Gustav III:s mördare. Porträttet är troligtvis från 1792. Anckarströms pistoler finns bevarade och kan i dag ses på Livrustkammaren i Stockholm tillsammans med de nedblodade kläder Gustav III bar vid attentatet.

Som tack för hjälpen fick präster, borgare och bönder lagändringar som nästan helt avskaffade adelns privilegier. Det var särskilda rättigheter som adeln hade haft.

Adeln hade nu dubbel anledning att avsky kungen. Dels hade han ökat jämlikheten, dels hade han minskat adelns makt genom att utöka sin egen.

Planer på att mörda kungen

1790 slöts fred med Ryssland. De flesta officerare var adelsmän och rasade över det dåligt skötta kriget. Många sände tillbaka sina ordnar till kungen i protest.

- De mest upplysta inom alla stånd bekände sig till oppositionen, skriver artillerilöjtnanten Ehrensvärd. I sällskapslivet talades det utan förbehåll om Sveriges befrielse från denna monark som den enda räddningen.

En av de många som höll med var Johan Jakob Anckarström. 1790 bodde han i ett hus i Stockholm i hörnet av Klara Norra Kyrkogata och den gata som idag heter Gamla Brogatan. Anckarström kritiserade kungen offentligt och så ilsket att han sattes i husarrest. Han anklagades för att ha smädat kungen, ett brott som kunde betyda dödsstraff.

ANNONS

I november 1791 hävdes husarresten tills vidare. Tillsammans med några sammansvurna började Anckarström planera för att mörda kungen. Men inte bara det. Efter mordet skulle en statskupp äga rum och enväldet avskaffas.

Kungamordet på Operan

Flera gånger stod Anckarström redo att mörda kungen utan att komma tillräckligt nära. Så kom en ny chans. Det skulle bli maskerad den 16 mars 1792. Anckarström har själv skrivit ned vad som hände:

- Jag laddade med en tum svartkrut, fem små hagel, sex krokiga nubbar, två blykulor och en förladdning av gråpapper.

Halv tolv gick de sammansvurna till Operan.

- Vi ställde oss vid dörren och tittade på dansen, skriver Anckarström. När kungen kom tillbaka passerade han på min vänstra sida. Jag makade mig bakom honom och sköt av det fördömda skottet.

- När kungen inte föll, blev jag så förvånad att jag inte kom mig för att skjuta mig själv, som jag hade tänkt. Istället släppte jag pistolen på golvet. Sedan tänkte jag sticka ned honom med kniven, men jag kom mig inte för med det heller.

Kungen hade träffats i vänstra sidan av höften, till vänster om ryggraden, men inga viktiga organ var skadade. Idag hade kungen fått lämna sjukhuset efter ett par dagar. Men i slutet av 1700-talet var bakterierna okända. Man visste inte ens att de fanns. Tusentals soldater dog i krigen efter att ha sårats lindrigt. Kulorna kunde ta med sig bakterier från de smutsiga uniformerna in i kroppen. Där fick bakterierna fäste och soldaterna dog sedan i sårfeber.

På samma sätt gick det med Gustav III. Kungen levde i tretton dagar efter attentatet. Under första veckan var kungen säker på att bli bra och talade om framtiden. Men sedan satte sårfebern in och läkarna gav upp hoppet om att kunna rädda kungen. Den 29 mars dog Gustav III och kronprinsen, den 13-årige Gustav Adolf utropades till ny konung.

LÄS MER: Gustav III:s sista maskerad - mordet som gjorde slut på en era

Mördaren avslöjad

Då kungen dog hade redan Anckarström och flera andra åtalade gripits. Mördaren hade ju slängt sina pistoler. Polischefens närmaste man, Lars Jerner, gav sig morgonen efter mordet ut till stadens vapensmeder med pistolerna. En vapensmed på nuvarande Holländargatan kände igen pistolerna och berättade att kapten Anckarström lämnat in dem för rengöring.

Klockan tio på lördag förmiddag greps Anckarström och erkände direkt. Han hävdade dessutom att han ensam utfört mordet. Men polismästaren Henric Liljensparre (se faktaruta nedan) ansåg sig ha bevis för en sammansvärjning. Flera adelsmän greps och några av dem erkände. Liljensparre hade hundratals misstänkta. Men redan dagen efter skottet fick polismästaren order att gå försiktigt fram. Ordern kom från hertig Karl, bror till Gustav III.

Sammansvärjningen tystas ned

Än idag är det oklart hur många som deltog i sammansvärjningen och om hertig Karl själv var inblandad. Sedan kungen dött visade det sig ännu tydligare att landets nya ledning inte ville utreda hela sammansvärjningen.

Flera personer dömdes till döden, men den enda som avrättades var Anckarström. Flera mäktiga personer klarade sig helt utan straff. Hertig Karl förvandlade de flesta dödsdomar till landsförvisning.

- Aldrig har undersökningen och domarna efter ett kungamord varit så milda, skriver en adelsman.

Den siste enväldige kungen

Mordet på Gustav III blev ett misslyckande, eftersom kungen levde så länge. Det gjorde att de sammansvurna inte kunde genomföra sina planer på en statskupp. Istället greps de och sammansvärjningen krossades. När kronprinsen blev myndig 1796 efterträdde han sin far under namnet Gustav IV Adolf. Men han blev aldrig någon enväldig konung. Där lyckades attentatsmännen. Gustav III blev den siste i raden av enväldiga svenska kungar. Hädanefter skulle kungarna tvingas ge ifrån sig allt mer av sin makt tills dess att de till slut inte hade någon alls.

Polismästare Henric Liljensparre

Den lojale ämbetsmannen Henric Liljensparre (1738-1814) blev den förste polismästaren i Stockholm.

Som sådan ingrep han nitiskt mot fyllerister och våldsverkare. Han organiserade också "spontana" hyllningar av Gustav III och infiltrerade oppositionen med angivare. Vid riksdagen 1789 hade t.ex. varje bondeståndsledamot en spion i sin närhet medan adeln bevakades genom mutade betjänter.

Efter attentatet mot Gustav III handlade han snabbt. Dörrarna till Operan stängdes och alla tvingades uppge sina namn. Anckarströms slängda pistoler kunde identifieras av en pistolsmed och förövaren gripas redan nästa dag. Hårdhänta förhör ledde till att medbrottslingarna avslöjades.

Liksom hertig Karl blev Liljensparre alltmer försonlig mot de sammansvurna (utom mot Anckarström) och lät dem fira midsommar med sig själv som omhuldad gäst.

Efter att ha trampat på fel tår i en polisutredning lät hertig Karl i januari 1793 avskeda polismästaren som sändes till Svenska Pommern för att ordna polisväsendet där.

LÄS MER: Gustavianska tidens Sverige

LÄS MER: Gustav III

LÄS MER: De fyra stånden och riksdagen under frihetstiden

LÄS MER: Gustav III:s revolution

LÄS MER: Frihetstidens Sverige

Stockholm 1700-talet — Bild: Stockholmskällan

Gustav III:s Stockholm

Bilden visar utsikten mot Riddarholmen i Stockholm från Röda bodarna ungefär där Tegelbacken nu ligger. Mitt i bilden syns Riddarholmskyrkan och till vänster Riddarhuset. Riddarhuset var maktens centrum från Karl XII:s död 1718 fram till Gustav III:s statskupp 1772.

Målningen är gjord av Johan Säfvenbom som i slutet av 1700-talet målade många Stockholmsbilder. I nederkanten ser vi hur småbåtar kommit till Stockholm och håller på att lasta av. Vattnen runt Stockholm var den tidens viktigaste transportleder. Vägarna var få och dåliga.

Under 1700-talet byggdes en rad fabriker i Stockholm, längst ut på de stadsdelar som kallas malmarna. Ordet malm, exempelvis i Södermalm, betyder "I stadens utkant". Exempel på sådana fabriker är Marieberg, Rörstrand, Barnängen och Bergsund. Fabrikerna gjorde sina ägare rika. I Stockholm växte en ny borgarklass fram.

"Det låg ett skimmer över Gustavs dagar", skriver skalden Tegnér i en berömd dikt. Konst teater och skulptur blomstrade under Gustav III. De rika och välbärgade kunde unna sig ett behagligt liv med slädpartier och operabaler.

Kungsträdgården var den stora samlingsplatsen. Det var på 1700-talet en park omgiven av ett högt galler. 1763 öppnades Kungsträdgården för allmänheten, men bara för dem som tillhörde något av de fyra stånden, adel, präster, borgare och bönder. "Lakejer och drängar, pigor och barn fick inte släppas in.

Klyftorna var stora mellan adeln och folket och Gustav III förstod att utnyttja missnöjet.

De vanliga stockholmarna förde ett hårt liv. För den som var gammal och utsliten, vilket bland arbetare inträffade i 40-årsåldern, blev det att ge sig ut och tigga. En tiggare syns också längst ner på bilden.

I kåkar runt fabrikerna bodde arbetare och sjömän som inte hörde till något av de fyra stånden. Deras hus var smutsiga och trånga och dödligheten skrämmande hög. Paris och Stockholm hade de högsta dödstalen bland Europas storstäder. I Stockholms osunda klimat dog så många att befolkningen skulle ha minskat om inte folk hela tiden flyttat in från landsbygden.

Avskrädet samlades på gatorna och avloppsvattnet rann längs gatorna ner mot torgen där brunnarna fanns. Sjukdomar som smittkoppor, tyfus och lunginflammation härjade och eftersom man inte hade en aning om att det fanns bakterier fanns det inga botemedel.

Stockholm var en stinkande stad och dess invånare stank de med. Det var inte på modet att tvätta sig. De som hade råd dolde kroppslukterna med parfym och puder, andra lät det vara som det var. Även kung Gustav III lär ha haft en förfärligt dålig andedräkt och då ska man komma ihåg att han vistades bland folk som var vana vid dåliga lukter.

Stockholm var sundare på 1400-talet än på 1700-talet. Jämfört med idag är skillnaden enorm, med ett undantag. 1700-talets stockholmare behövde inte andas luft som var förorenad av bilavgaser och andra utsläpp.

Samhället var fortfarande indelat i fyra stånd, adel, präster, borgare och bönder. Men många människor som de pigor vi ser på bilden till höger tillhörde inget av de fyra stånden. De stod på så sätt utanför en del av samhället.

Genom att låta en av pigorna läsa en tidning vill Pehr Hilleström som målat tavlan visa att även vanligt folk kunde vara läskunniga. Antagligen är pigan på väg till sitt husbondfolk med tidningen men passar på att läsa den på vägen.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Förklara följande begrepp:

     a) Frihetstiden

     b) Statskupp

     c) Envälde/absolutism
Varför ville Gustav III få mer makt än vad hans föräldrar hade haft?
Varför ogillades Gustav III av stora delar av adeln?
Varför startade Gustav III ett krig mot Ryssland?
Vem var Johan Jakob Anckarström?
Gustav III dog som en följd av skottet på Operan, men attentatet blev ändå inte riktigt som de sammansvurna hade planerat. Varför?
Berätta kortfattat vad som hände med mördaren och de sammansvurna efter mordet.

Extrauppgift:

Tänk dig att du är journalist på en kvällstidning med den stora förmånen att ha en tidsmaskin till förfogande som du använder för att göra verkliga "aktuella" kortfattade reportage ur historien. Välj ut en händelse från texten ovan och skriv ett kort reportage om den. Glöm inte rubrik då den troligtvis kommer hamna på tidningens löpsedel.

Litteratur:
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 10. Gustav III, en upplyst envåldshärskare, Bonnier Lexikon, 1993
Erik Lönnroth, Den stora rollen - kung Gustaf III spelad av honom själv, Bokförlaget Atlantis, 1986
Sten Carlsson och Jerker Rosén, Svensk historia 2, Bonniers, 1962

FÖRFATTARE

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare

Senast uppdaterad: 8 november 2024

Publicerad: 27 juni 2020

Spara som favorit