Sverige under andra världskriget
Den svenska regeringens viktigaste uppgift under andra världskriget var att hålla landet utanför kriget. Sverige skulle förhålla sig neutralt till de krigförande länderna, men det var en svår balansakt.
Under krigets inledning befann sig Sverige under tyskt tryck. Efter långa diskussioner och stor tvekan gick den svenska regeringen med på den så kallade permittenttrafiken. Det innebar att tyska soldater i Norge som skulle hem på permission fick åka genom Sverige. Totalt transporterade Tyskland mer än två miljoner soldater på svenska järnvägar. 1941 reste fullt beväpnade tyska trupper genom Sverige för att delta i kriget mot Sovjetunionen.
De så kallade tysktågen var ett uppenbart brott mot neutralitetspolitiken. De eftergifter som Sverige gjorde mot tyska krav var också mycket omdiskuterade och föregicks av långa debatter inom regering och riksdag. Många ansåg att det skulle vara dumdristigt att öppet utmana det segerrika Tyskland och att det var bättre att gå med på tyska krav för att undvika en ockupation. Men det innebar även att Sverige i praktiken bistod Tyskland i kriget mot de allierade.
Efter vändpunkten i kriget 1943 när den tyska armén var försvagad av stora förluster upphörde trafiken av tyska soldater genom Sverige. Det upprustade svenska försvaret var nu också tillräckligt starkt för att man skulle våga säga nej till tyska krav.
Efter andra världskriget stod Sovjetunionen och Warszawapakten mot USA och Nato. De två blocken omringade de svenska gränserna. Norge och Danmark valde att gå med i Nato medan Sverige och Finland stod utanför. Sverige valde fortsatt neutralitet och alliansfrihet.
Sverige under kalla kriget
Under kalla kriget skulle det svenska försvaret förhindra en fientlig invasion. Det krävde stora mängder soldater, en folkarmé som skulle klara ett utdraget krig.
Under 1990-talet påbörjades därför en omorganisation och nedrustning av det svenska försvaret. Utvecklingen gick från det kalla krigets kärnvapenhot och risk för storkrig mellan supermakterna till internationella samarbeten med FN, Nato eller EU för att stoppa inbördeskrig och oroshärdar.
Om kriget kommer
I ett eventuellt storkrig mellan öst och väst räknade Sverige med att utsättas för ett kärnvapenanfall från Warszawapakten.
I skuggan av kärnvapenhotet skulle alla i Sverige ha tillgång till ett skyddsrum. Förstärkta källare och bombsäkra rum fanns på arbetsplatser, skolor och i bostäder. På centrala platser där mycket folk var i rörelse fanns befolkningsskyddsrum - vid ett kärnvapenanfall skulle alla ha nära till skydd.
I Stockholm byggdes Katarinabergets skyddsrum som när det stod klart 1957 var världens största kärnvapensäkra civila skyddsrum och kunde ge plats åt 20 000 människor. För att samhället fortfarande skulle fungera vid en attack fanns speciella civilförsvarsanläggningar byggda i skyddande bergsrum som skulle tåla en träff av en atombomb. Här skulle representanter från kommun, sjukvård och räddningstjänst leda det civila samhället i en krissituation.
Om kriget kommer var en skrift som delades ut till alla svenska hushåll. Skriften innehöll anvisningar och råd till allmänheten om hur man skulle agera i händelse av krig. Den berörde allt från det första flyglarmet till motståndskamp vid ockupation och hur man skyddar sig mot radioaktiv strålning och stridsgas. Från 1950-talet och årtionden framåt fanns Om kriget kommer också i slutet av telefonkatalogen.
LÄS MER: Sverige under första världskriget
LÄS MER: Sverige under andra världskriget
LÄS MER: Sverige och andra världskriget (artikelserie)
LÄS MER: Sverige under kalla kriget
LÄS MER: Svensk neutralitetspolitik
LÄS MER: Det svenska försvaret under 1900-talet
LÄS MER: Värnpliktens historia under 1900-talet
LÄS MER: Sveriges beredskap