År 1793 hade den franska revolutionen pågått i fyra år. Grupper som från början samarbetat hade vänt sig mot varandra i en kamp som krävde mängder av dödsoffer. I Caen beslöt sig den 25-åriga Charlotte Corday för att ta sig till Paris och försöka mörda Jean Paul Marat, en av revolutionens främsta ledare. Genom ett listigt knep lyckades hon ta sig ända in i Marats badrum. Marat satt i badkaret på grund av en hudsjukdom, Corday slet fram en kniv och högg honom i bröstet. Inom några minuter var Marat död. Charlotte Corday greps genast och avrättades några dagar senare. Corday hade hoppats att dödandet skulle sluta om Marat dog. Istället blev det tvärtom. De följande månaderna avrättades fler i Frankrike än någonsin tidigare.
Charlotte Cordays mord på Marat är ett av historiens mest kända politiska mord. Åtskilliga målningar som kan relateras till händelsen har skapats genom åren. Bilden ovan är ett montage av två av dessa.
- Blir du borta länge?
- Det beror på hur det går...
Charlotte Corday innan hon gav sig av till Paris
År 1793 På morgonen den 13 juli 1793 steg en ung kvinna från staden Caen ut på gatan från sitt hotell i Paris. Kvinnan hette Charlotte Corday. Hon var 25 år och hade bestämt sig för att mörda en av Frankrikes mäktigaste revolutionsledare - Jean Paul Marat.
Så snart en av butiksägarna, monsieur Badin, öppnat steg den unga kvinnan in i hans affär och sa att hon ville köpa en brödkniv. Monsieur Badin visade några olika och Charlotte Corday bestämde sig för en kniv med elfenbensskaft och brett blad.
ANNONS
Efteråt kom Badin mycket väl ihåg den vackra kvinnan med den djupa rösten.
Sedan hon köpt kniven gick Charlotte Corday till en droskstation och bad kusken köra henne till Marat. Adressen visste hon inte, men hon tog för givet att alla i Paris måste veta var den ryktbare revolutionsledaren bodde. Men kusken visste faktiskt inte utan måste fråga en kollega.
1789 var Frankrike nästan ruinerat, bland annat efter flera dyra krig. Staten behövde pengar, men adeln var befriad från att betala in skatt. Däremot hade adeln rätt att för egen del driva in skatter. Det skedde ofta med hårda medel. Vreden bland bönderna växte. En rad dåliga skördar ökade deras missnöje. Skatterna till adeln var lika höga och skulle betalas, vare sig skörden blev bra eller dålig. Dåliga skördar betydde att bönderna fick mindre kvar för egen del sedan adeln tagit sitt.
Frankrikes befolkning var indelad i tre grupper eller stånd; adel, präster och tredje ståndet som bestod av resten av Frankrikes befolkning. De två första stånden hade flera privilegier, eller fördelar. Tredje ståndet bestod av 98 procent av Frankrikes befolkning, men hade nästan ingen makt alls. I tredje ståndet fanns allt från rika bankirer och advokater till fattiga bönder och arbetare. En allt större grupp inom tredje ståndet hade blivit ganska rik. Den gruppen krävde nu också politisk makt.
Frankrike var ett envälde där kungen skulle bestämma allt. På 1700-talet hade nya idéer börjat spridas. Författare som Voltaire och Rousseau kritiserade enväldet och adelns och kyrkans privilegier. De flesta människor var fattiga och förtryckta, skrev författarna. Det franska ståndssamhället var ett orättvist samhälle.
Desperat läge i Frankrike
På våren 1789 var läget i landet så desperat att kung Ludvig XVI tvingats inkalla riksdagen. Den bestod av representanter för de tre stånden och hade inte varit inkallad på 175 år. Riksdagen togs snabbt över av tredje ståndet. De förklarade sig vara Frankrikes nya parlament, nationalförsamlingen. En del adelsmän och präster stödde tredje ståndet och kungen tvingades ge efter.
I nationalförsamlingen kom de flesta från medelklassen. Det var advokater och handelsmän som kunnat öka sin egen makt på bekostnad av adelns.
ANNONS
ANNONS
Men ute på Paris gator härskade andra medlemmar från det tredje ståndet, hantverkare och egendomslösa. De hade hittills inte fått ut något av de politiska förändringarna. Den 14 juli stormades Bastiljen, en gammal borg som gjorts om till fängelse, av rasande människomassor. De hade hört att Bastiljen var full av politiska fångar. Kungens ämbetsmän flydde eller dödades. Det visade sig att det bara fanns sju fångar i Bastiljen, men den franska revolutionen hade startat.
Efter hand började de grupper som gjort revolution komma i gräl med varandra. Konflikten skärptes mellan dem inom tredje ståndet som tillhörde medelklassen och de som ville gå mer radikalt fram.
1792 kom en grupp revolutionärer som hade anknytning till departementet Gironde, ett departement kring floden Garonnes nedre lopp, till makten. Därför kom denna grupp att kallas girondister.
Girondisterna och kungen hade vissa gemensamma intressen. Båda ville ha krig. Ludvig XVI hoppades att revolutionärerna skulle förlora, så att han kunde ta tillbaka makten. Girondisterna trodde att ett krig skulle göra slut på alla komplotter mot Frankrike. Adelsfamiljer som flytt Frankrike samarbetade med utländska kungahus för att krossa revolutionen.
Regeringen förklarade krig mot Österrike, men förenade trupper från Preussen och Österrike gick in i Frankrike. Kriget blev ett misslyckande.
Jakobinerna tar makten
En speciellt revolutionär grupp kallades jakobinerna, efter det kloster där de brukade sammanträda sedan munkarna jagats bort. De mest revolutionära av jakobinerna kunde hösten 1792 gripa initiativet i maktkampen. Det berodde på hotet från de framryckande preussiska och österrikiska arméerna.
På jakobinernas sida stod också Pariskommunen. Paris befolkning hade organiserat sig på nytt sedan kungens män flytt.
Inför hotet från de främmande trupperna förklarades kung Ludvig XVI avsatt och det revolutionära våldet ökade. Det blev dödsstraff på att vara fiende till revolutionen. I sista stund lyckades en fransk armé stoppa de utländska trupperna vid Valmy den 20 september 1792.
I januari år 1793 avrättades kung Ludvig XVI. Efter det ökade spänningarna mellan de olika revolutionära grupperna ännu mer.
På landet var inte de revolutionära stämningarna alls lika starka som i Paris. Revolutionen hade brutit adelns makt över bönderna på landsbygden. Med det var många bönder nöjda och ville inte ha mer revolutionära omvälvningar. Många bönder var anhängare till både kyrkan och kungen och fasade över kungens avrättning.
ANNONS
ANNONS
I parlamentet i Paris tillhörde den mest revolutionära gruppen "berget". Gruppen kallades så eftersom medlemmarna satt längst uppe under taket i parlamentet. Gruppen hade stöd av Pariskommunen som leddes av brinnande revolutionärer.
De radikala tar makten
I juni 1793 kastades girondisterna ut ur regeringen efter en gemensam kupp av berget och Pariskommunen. De radikala som leddes av Robespierre, Marat och Danton tog makten. Många girondister avrättades som fiender till revolutionen och anarkin i landet bredde ut sig allt mer. Marat framstod nu som en av revolutionens verkliga ledare.
Charlotte Corday, målad på hennes egen begäran av Jean-Jacques Hauer några timmar innan hon avrättades. Det finns inte många samtida porträtt av Charlotte Corday bevarade. Efter mordet på Marat var det förenat med livsfara att äga brev eller något annat som påminde om henne.
I sin tidning l'Ami du Peuple - Folkets vän - skrev Marat:
- Hugg fingrarna av de aristokrater som sammansvärjer sig emot er, folkets massa. Skär tungan av de präster som predikar underkastelse. Tvåhundra huvuden ska rulla. Den som svälter har rätt att skära halsen av den som har mat och sedan äta hans blodiga kött.
Sådana uppmaningar ledde till att många människor sändes till giljotinen på blotta misstanken att de var fiender till revolutionen.
Vem var Charlotte Corday?
Charlotte Corday tillhörde lågadeln i Frankrike. Flickorna sattes ofta i klosterskola i väntan på att bli gifta. Charlotte Corday började också i klosterskola. Hon älskade att läsa. Brutus, en av dem som mördade Caesar för att försöka rädda Rom från att bli kejsardöme, blev hennes favorit.
1789 hade Charlotte Corday bestämt sig för att bli nunna. Men revolutionen spred sig över hela Frankrike och det kom att förändra hennes planer. Både Charlotte Cordays far och hon själv stödde revolutionen i början. Men när revolutionärerna splittrades upp i olika grupper komplicerades situationen. Avrättningen av kung Ludvig XVI den 21 januari 1793 blev en chock för henne.
ANNONS
- Det stackars Frankrike är utlämnat på nåd och onåd till dessa skurkar... skrev hon till en väninna.
I staden Caen, där Charlotte Corday bodde, var en ung löjtnant chef för stadens soldater. Han var släkt till den dam som ledde klosterskolan. När oroligheterna spred sig till Caen slet en folkmassa löjtnanten i bitar och spetsade hans huvud på en stång. Den bars iväg till klosterskolan där en förskrämd Charlotte Corday fick se det avhuggna huvudet. En del historiker tror att det var efter den händelsen som Charlotte Corday beslöt sig för att försöka rädda Frankrike genom att mörda revolutionsledaren Marat.
Vem var Marat?
Jean Paul Marat kom från en borgerlig familj och hade en gedigen utbildning. Han talade fem språk och hade gett ut en rad böcker i olika ämnen exempelvis politik, filosofi, elektricitet och optik. I Skottland tog han doktorsexamen och arbetade sedan som läkare i London.
En av hans böcker heter Slaveriets bojor. Den handlar om den sammansvärjning från Europas härskare mot folken som Marat tyckte sig se.
Marat var besvärlig att ha att göra med och råkade i ständig konflikt med sina patienter. Han kände sig förföljd och föraktad. Tillbaka i Frankrike var han en kort tid husläkare hos kungens bror, men fick även där lämna sin plats.
Efter det startade han sin tidning l'Ami du Peuple - Folkets vän. Men det han skrev och tryckte var så hätskt att även många som krävde revolution vände sig emot Marat. Till sist kunde han bara gå ut när det var mörkt. Marat flydde till England och hans tryckeri beslagtogs.
Han hade fått eksem och huden var full av sår.
Efter några månader i England återvände Marat till det sjudande Frankrike. Men fortfarande måste Marat ständigt gömma sig. En natt år 1790 sökte han skydd hos tre systrar. En av systrarna hette Simonne Evrard och i henne blev Marat kär. Hon blev först hans hushållerska och sedan hans hustru.
Charlotte Corday reser till Paris
I början av juli 1793 meddelade Charlotte Corday sina vänner att hon tänkte resa till Paris för att möta en av girondisterna. På vägen ut mötte Charlotte Louis Lunel, den lille sonen till en grannfamilj.
- Var snäll nu Louis. Kyss mig, för du får aldrig se mig igen.
Louis Lunel blev nittio år gammal och hela livet kom han ihåg hur tårarna rullade ner för Charlotte Cordays kinder när hon kysste honom. Kvällen den 12 juli skrev Charlotte Corday på sitt hotellrum i Paris ett upprop som börjar:
- Hur länge, stackars fransmän ska ni lida under oenighet och förtryck? Hur länge ska skrupelfria skurkar sätta sin personliga ärelystnad före folkets intressen?...
Brevet sydde hon fast på sina underkläder.
ANNONS
ANNONS
Corday försöker ta sig in till Marat
När Charlotte Corday på morgonen den 13 juli köpt kniven hos monsieur Badin tog hon en vagn till Marats bostad. Kusken körde till Rue de Cordeliers 30. Marat bodde på första våningen.
Charlotte ringde på, Simonne Evrard öppnade och Charlotte bad om att få träffa "medborgare Marat".
- Han är sjuk och tar inte emot besök, svarade Simonne och drog igen dörren.
Marat sitter mördad i sitt badkar målad av den berömda franska målaren David. Målaren har skildrat en död i skönhet och något blod syns knappast alls. Marat som i verkligheten ansågs ganska ful har fått vackra drag. Det är inte svårt att inse att David stod på Marats sida.
Nedslagen återvände Charlotte till sitt hotell och skrev ett brev till Marat. I brevet lovade hon att avslöja en sammansvärjning i Caen.
Brevet skickades med bud, men Marat svarade inte. Charlotte skrev ett nytt brev, stoppade det i fickan och gav sig av till Marats bostad.
Där var dörren öppen och flera människor fanns i lägenheten. Nästa nummer av tidningen l'Ami du Peuple skulle sändas iväg. Charlotte försökte slinka in, men Simonne upptäckte henne och stoppade henne igen.
Mordet i badkaret
Marat satt i badkaret och höll på att skriva. Han hade ett bandage över pannan och såriga eksem på flera ställen på kroppen. På grund av sin hudsjukdom måste han ofta ta medicinska bad, vissa dagar måste han sitta flera timmar i sitt badkar.
Nu kom han ihåg brevet från Charlotte och bad henne stiga in och slå sig ner jämte badkaret. Marat grep penna och papper och frågade om hon visste namnen på girondisterna i Caen. Charlotte börja räkna upp namn och Marat antecknade.
- Strålande! utbrast han. Det dröjer inte länge förrän jag fått dem giljotinerade allihop här i Paris!
Plötsligt stack Charlotte handen innanför klänningen, drog fram kniven och stötte den rakt i bröstet på Marat. Kniven trängde in i lungan och skar av stora kroppspulsådern. Charlotte vände och gick mot dörren.
- Kom hit, ropade Marat utåt lägenheten. Men han var redan döende och vattnet i badkaret färgades rött av hans blod.
ANNONS
Simonne rusade in i rummet.
- Min Gud ni har dödat honom, ropade hon.
I lägenheten sprang några efter hjälp och andra kastade sig över Charlotte.
Bild: Okänd Charlotte Corday förs ut från fängelset för att avrättas i giljotin. Hon ansåg att hon hade gjort sin plikt och sade strax före avrättningen: Jag har dödat en människa för att rädda hundratusen.
Uppgjord rättegång mot Charlotte Corday
Efter en stund kom polisen. Charlotte berättade helt lugnt vad hon gjort och varför. Hon ville offra sitt liv för fäderneslandet. Utanför huset samlades hotfulla människor som ropade och skrek. Under polisskydd fördes Charlotte Corday till fängelset.
16 juli 1793 begravdes Marat och hans kollega Robespierre talade vid begravningen.
- Vi hämnas Marat bäst genom att jaga hans fiender utan barmhärtighet och utan tvekan...
Nästa dag inleddes rättegången mot Charlotte Corday. Utgången var given på förhand - dödsstraff.
- Marat är död, jag hoppas att de andra tar sitt förnuft till fånga innan det är för sent, sa hon i rättssalen.
- Jag visste att han höll på att förinta Frankrike. Jag dödade en för att rädda hundratusentals.
Rättegången blev kort och samma dag som dödsstraffet avkunnats kom bödeln Samson till Charlottes cell. Hon klippte själv av sig sitt långa hår och gav en lock vardera till två fångvaktare. När bödelskärran körde genom gatorna skällde och skrek tusentals människor efter henne.
- Ni tycker väl att vägen är lång, sa bödeln.
- Vi hinner nog fram i tid, svarade hon.
Till sist syntes giljotinen på avstånd. Bödeln ställde sig upp för att skymma utsikten, men Charlotte bad honom att flytta på sig.
- Jag har aldrig sett en sådan förut och i min situation är man naturligtvis nyfiken.
Några minuter senare avrättades Charlotte Corday under förtjusta tjut från åskådarna.
Mordet på Marat är ett av historiens mest kända politiska mord. Inte minst genom det kända konstverket "Mordet på Marat" målat av konstnären David. Det är en starkt förskönad bild av ett mordoffer.
Robespierre startar skräckväldet
Charlotte Corday hoppades att stoppa terrorn. Men mordet på Marat fick motsatt effekt. Det gav Robespierre en ursäkt för att sätta i gång en hänsynslös jakt på motståndare.
Perioden september 1793 till juli 1794 har kallats "skräckväldet". Då avrättades tusentals personer. Robespierre tog chansen att göra sig av med så många av sina motståndare som möjligt.
Till sist gav sig revolutionärerna på varandra. Danton fängslades och avrättades tillsammans med sina anhängare våren 1794.
- Visa upp mitt huvud för folket, lär han ha sagt till bödeln. Ett sådant ser man inte varje dag.
Dantons avrättning fick alla i ledningen att frukta för sina liv. Sommaren 1794 greps Robespierre och hans anhängare i en motkupp och sändes alla till giljotinen. Den revolutionära yran var över.
Revolutionen inspirerar i Europa
Steg för steg återinfördes en del av de gamla lagarna. 1799 tog Napoleon Bonaparte makten i en statskupp och därmed var revolutionen definitivt över.
ANNONS
ANNONS
Revolutionen ledde inte till en verkligt djupgående förändring av Frankrikes ekonomiska system. Den skedde först några årtionden senare. Men revolutionen förändrade för alltid förhållandet mellan de styrande och de styrda och ingen av parterna glömde bort det. Det kom nya kungar i Frankrike men också nya revolutioner. Franska revolutionens idéer inspirerade människor över hela Europa och många kungar fruktade för sin egen tron.
Än idag fortsätter den franska revolutionen att inspirera, inte minst genom ett av revolutionens många slagord "Frihet, jämlikhet, broderskap". Det är idag Frankrikes officiella motto. Likaså är Frankrikes flagga, trikoloren, hämtad från revolutionen.
Vad hände med Charlotte Corday efter mordet på Marat?
Lyckades Charlotte Cordays planer på att stoppa det godtyckliga dödandet under revolutionsväldet? Motivera.
Diskutera:
Charlotte Corday lyckades döda Marat, men hennes planer på att stoppa allt dödande under giljotinen misslyckades. Dog hon förgäves tycker du? Motivera.
Litteratur: Eigil Steinmetz, Attentat och politiska mord - från Marat till John F. Kennedy, Forum, 1971 Ronny Ambjörnsson m.fl., Franska revolutionen - bilder och myter, Ordfronts Förlag, 1989 John P. McKay, A history of world societies, Houghton Mifflin, 2000 Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1982 https://www.britannica.com/biography/Jean-Paul-Marat
FÖRFATTARE
Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
Julia, Mattias och Kristoffer pratar om franska revolutionens orsaker. Vad är en revolution? Vilka orsaker låg bakom franska revolutionen? Här berättas bland annat om upplysningens idéer, franska krig och höjda skatter, om ståndssamhället och hur tredje ståndet krävde rättigheter.
