Hitler upprättade även ett kort privat testamente där han tackade Eva Braun för att hon hade gift sig med honom. I det privata testamentet skrev han ”Jag själv och min hustru väljer döden för att undvika vanäran i en avsättning eller en kapitulation. Det är vår vilja att brännas omedelbart på den plats där jag har utfört den största delen av mitt dagliga arbete under de tolv år jag tjänat mitt folk.”
I sitt privata testamente testamenterade han sina tillgångar till partiet, eller om det inte längre skulle finnas längre, till staten.
Senare samma dag lät Hitler bränna alla papper och dokument i sitt privata kassaskåp i bunkern. Samtidigt försökte allt fler personer försökte lämna bunkern för att undgå ryssarna. De som fanns kvar tröstade sig med att dricka. De beskrev bunkern som ett ”bårhus” och dess invånare som ”en utställning av levande lik.” Ryssarna närmade sig den centrala delen av Berlin där bunkern fanns och alla vägar från staden var avstängda.
Hitler gav sin personlige adjutant Otto Günsche i uppdrag att arrangera kremeringen av hans döda kropp. Denne bad i sin tur bad Hitlers chaufför, Erich Kempka, skaffa fram 200 liter bensin.
Sista avskedet kom strax efter klockan 15.00 då Adolf och Eva tillsammans gick in i deras privata rum. Inga speciella ord sades vid detta tillfälle. Därefter gick Hitler och Eva in i Hitlers arbetsrum. Under de följande minuterna väntade Bormann, Goebbels och några andra personer Hitlers andra rum. Det enda ljud som hördes var brummandet av dieselventilatorn.
Efter att ha väntat drygt tio minuter öppnade de dörren. I arbetsrummet satt Hitler och Eva bredvid varandra i en soffa och Eva hade sjunkit ihop mot Hitlers vänstra sida. Vad som hände i det stängda rummet vet ingen. Man vet att både Hitler och Eva hade blåsyrakapslar. Förmodligen tog Eva sitt liv med en kapsel och Hitler sköt sig. Det droppade nämligen blod ur ett kulhål i Hitlers högra tinning. På golvet låg Hitlers 7,65 millimeters Waltherpistol.
Hitlers adjutant Otto Günsche och hans betjänt Linge svepte in kropparna i filtar. Tillsammans med några SS-vakter fördes liken upp till rikskansliets trädgård. Då passade Linge på att stjäla Hitlers klocka. Kropparna lades på marken bara tre meter från dörren ned till bunkern. Hitlers chaufför hade tidigare fått order om att skaffa fram bensin. Bensinen hälldes nu över kropparna och antändes med en brinnande fackla av papper. När kropparna brann betygade Bormann och Goebbels Hitler sin vördnad genom att höja armen i Hitlerhälsning. En SS-vakt som såg det hela rusade ner i bunkern och sa till sin kamrat: ”Chefen brinner. Vill du komma och ta dig en titt.”
Ryssarna erövrar bunkern
När ryssarna kom till bunkern den 2 maj började de genast leta efter Hitler och Eva Brauns kroppar. De fann snabbt resterna av paret och en tandläkare kunde konstatera att det var Hitler och Braun som de funnit. Trots att de sovjetiska myndigheterna visste att paret Hitler var döda lät de antyda i flera år att de kanske hade flytt till väst under de sista striderna. Resterna av paret grävdes ned av ryssarna 1946 på en tomt i Magdeburg och grävdes slutligen upp och förbrändes 1970. Askan spolades sedan ner i stadens avloppssystem.
1949 beslöt den kommunistiska regimen i Östtyskland att förstöra Hitlers bunker. Myndigheterna tog bort taket och fyllde igen bunkern med jordmassor. Numera finns det inga spår efter bunkern ovan jord, men förmodligen är golv och väggar intakta.
LÄS MER: Adolf Hitler
LÄS MER: Slaget om Berlin
LÄS MER: Tredje rikets sista dagar
LÄS MER: Nazityskland
LÄS MER: Kriget på östfronten - Röda armén slår tillbaka
LÄS MER: Andra världskriget (artikelserie)
LÄS MER: Nazismen i Tredje riket (artikelserie)