Trots spridningen av islam och det arabiska språket var största delen av invånarna i riket, utanför själva Arabien, varken muslimer eller arabisktalande. Det har beräknats att fortfarande vid slutet av umayyadernas regeringstid, vid mitten av 700-talet, var mindre än 10 % av invånarna i Persien, Irak, Syrien, Egypten, Tunisien och Spanien muslimer.
Under den följande perioden, då islamiseringen tog fart på allvar, skulle riket få en helt annan prägel.
En intressant jämförelseDen arabiska erövringen av de bysantinska och persiska områdena uppvisar en del likheter med germanernas erövring av det västromerska riket. I båda fallen lockades folk - barbarer och nomader som stod på en jämförelsevis primitiv kulturell nivå - av den högkultur och de rikedomar som fanns innanför de gamla imperiernas gränser. I båda fallen var dessa gamla imperier starkt försvagade militärt och de kunde inte förhindra intrånget. Germaner såväl som araber tog över mycket av de gamla civilisationerna och gav dem också ett visst beskydd. Erövrarna imponerades av och påverkades av konsten och arkitekturen i de gamla romerska/bysantinska och persiska rikena. Ett exempel är att den stora moskén i Jerusalem byggdes i typisk bysantinsk stil. Det finns dock viktiga skillnader. Germanerna assimilerades (smälte samman med den lokala befolkningen) och gick över till kristendomen. Den romerska rätten fortsatte att gälla och latinet blev det gemensamma språket. På det hela taget anpassade de sig till den romerska kulturen. Araberna däremot förde med sig både en ideologi (islam) och det arabiska språket. Både religionen och språket skulle med tiden nästan helt sätta sin prägel på de erövrade områdena. Med religionen följde också att den romerska rätten byttes ut mot Allahs lag eller sharia som det senare kom att heta. Det skulle dock dröja ett tag innan denna process blev fullt märkbar. Araberna var ännu helt enkelt för få för att genomdriva en total samhällsomvandling. Mycket av det bysantinska och persiska levde kvar. Bevattningssystem behölls och underhölls, palats byggdes i bysantinsk eller persisk stil med audienshallar och bad, mosaikgolv, skulpterade portaler och tak. I härläger förlades dock stora grupper av arabiska soldater. Dessa militärgarnisoner skulle komma att växa till städer och under den följande perioden skulle både religionen och språket få större genomslagskraft. |
LÄS MER: Araberna, del 1: Islams uppkomst
LÄS MER: Araberna, del 2: De första kaliferna
LÄS MER: Araberna, del 4: Religiös splittring och maktskifte
LÄS MER: Araberna, del 5: Abbasidiska kalifatets storhetstid
LÄS MER: Araberna, del 6: Det muslimska slaveriet
LÄS MER: Araberna, del 7: Kvinnans roll
LÄS MER: Araberna, del 8: Abbasidiska kalifatets upplösning
LÄS MER: Araberna, del 9: Varför föll arabernas imperium samman?
LÄS MER: Muhammed
LÄS MER: Muhammed - islams profet
LÄS MER: Islams första kalifer
LÄS MER: Islams historia
LÄS MER: Medeltidens muslimska värld
LÄS MER: Islam
LÄS MER: Islam och den arabiska kulturen
LÄS MER: Arabernas och islams historia - från 600-talet till 1500-talet
LÄS MER: Slaget vid Yarmuk - bakgrund och följder
LÄS MER: Arabernas seger vid Yarmuk 636 öppnade vägen för den islamiska expansionen
PODCAST: Muhammed och Jesus - likheter och skillnader