Adam av Bremen är mycket kritisk till de engelska missionärerna, som ju representerade ett rivaliserande stift. Han medger ändå att Sigfrid - som påstås ha döpt Erik segersälls son Olof skötkonung i Husaby källa omkring år 1000 - var engelsman. Detsamma gäller för martyren Eskil i Södermanland. Också det liturgiska ordförrådet och den tidiga kyrkoarkitekturen i Sverige visar engelskt ursprung.
Administrativt kom Norden dock redan från början att tillhöra Hamburg-Bremens ärkestift. Ett annat expansivt missionscentrum i omvärlden var Bysans (Kievryssland kristnades 988). Med undantag för vissa rester av ortodox kyrkoarkitektur i Sigtuna och på Gotland - som ju också kan förklaras genom kulturell påverkan eller utländska köpmäns närvaro - finns emellertid inga spår av mission från öster.
Stormän och hövdingar hade stor betydelse för kristnandet
Den nya religionens främsta förkämpar var stormän och hövdingar, som hade internationella kontakter och som under vikingatågens senare del fått alltmera makt. Förutom militära befälhavare var hövdingarna även religiösa ledare, och när de bytte tro följde folket sannolikt efter. Enligt en runsten på Frösön i Jämtland var det t.ex. en person, Östman Gudfastsson, som kristnade hela landskapet. De äldsta kyrkorna ligger också ofta intill kungsgårdar och man kan därför även anta ett nära samband mellan kristnandet och tidiga försök till riksbildning. Hövdingar med vida territoriella ambitioner kunde rycka undan maktbasen för rivaler genom att ersätta den lokalt organiserade asakulten med kristendomen.
Motstånd saknades inte. Under 1000-talets senare hälft återföll Svealand i asatron: biskop Adalvard fördrevs från det nyupprättade biskopssätet i Sigtuna på 1060-talet och kung Inge d.ä. (som var kristen) störtades kort därefter. Troligen var upprorsmännen missnöjda över att offerkulten vid asatemplet upphört. Denna var en självklar del av kungens uppgifter och själva grunden för hans auktoritet.
När Norden 1104 lösgjordes från Hamburg-Bremens ärkestift och fick bilda en egen kyrkoprovins med centrum i Lund hade dock kristendomen återfått ett fast grepp över landet.
LÄS MER: Nordens kristnande
LÄS MER: Sverige under medeltiden, del 2 av 3: Sverige kristnas
LÄS MER: Fornnordisk religion och asatro
LÄS MER: Vikingatiden
LÄS MER: Kyrkan och klostren på medeltiden
PODCAST: Sveriges kristnande
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).