Nya spisar
Den industriella revolutionen förde också med sig nya typer av spisar. Från stenåldern fram till början av 1800-talet hade maten i Europa och Amerika vanligen tillagats över öppen eld eller i en enkel tegelugn som värmdes med kol. Med vedeldade spisar kunde värmen ökas eller minskas. I de nya järnspisarna gjorde man upp eld. På toppen fanns spisplattor precis som på våra spisar. Plattorna bestod av ringar. Genom att ta bort så många ringar man behövde ökades eller minskades värmen, eftersom hålet ner till elden blev större eller mindre.
Att kunna reglera värmen innebar en revolution för kokkonsten. Nu kunde man i vanliga kök tillreda rätter som tidigare bara varit möjliga att göra i adelns storkök.
På 1860-talet gjorde järnspisen sitt intåg på allvar. I slutet av 1800-talet började gasspisarna användas. Genom att reglera gaslågan kunde värmen regleras exakt.
Omkring 1920 började de elektriska spisarna att göra sitt intåg i hemmen. Men många professionella kockar föredrar fortfarande gasspisen, eftersom det går mycket snabbare att öka eller minska värmen på en gasspis än på en elektrisk spis.
Maten blir industri
Grunden i den industriella revolutionen var massproduktionen. Tidigare hade hantverkare gjort ett par stövlar eller ett gevär långsamt och omsorgsfullt. De hade själva tillverkat alla eller de flesta delarna och satt ihop dem. Nu började varje del tillverkas av specialister. Sedan sattes alla delarna ihop av andra arbetare. Det är samma metod som när man monterar en bil i en fabrik. Rattar kommer från en underleverantör och däck från en annan. I fabriken samlas delarna och sätts ihop. På så sätt kan man snabbt tillverka mängder av varor.
Den industriella revolutionen innebar att mat började produceras på samma sätt. Vi fick en massproduktion av livsmedel. Idag föds kycklingar och boskap upp och slaktas på löpande band. Verksamheten ska löna sig och gå allt fortare. Därför föds kycklingar upp så snabbt att skelettet inte hinner med. Resultatet blir att de inte kan gå. Värphöns sitter i så trånga burar att de inte kan röra sig. De får aldrig se solen, bara elektriska lysrör.
Kreatursrasen Belgian Blue är framtagen för att ge extra mycket kött. Men kalvarna är så onaturligt stora att kon inte kan föda dem på vanligt sätt. Varje ko måste förlösas med kejsarsnitt. Många djur får hormoner och andra kemikalier i maten för att hålla sig friska och växa snabbare.
Många har protesterat mot de fruktansvärda förhållanden som många djur tvingas leva under. I slutet av 1990-talet upptäckte man inom EU att den så kallade galna ko-sjukan också kunde göra människor sjuka om de åt smittade delar av kon. Galna ko-sjukan uppkommer genom att korna får förgiftat foder. Det blev en våldsam uppståndelse, och tusentals kor slaktades. Några år senare drog, en epidemi av mul- och klövsjuka genom delar av Europa, och ytterligare kor måste slaktas. Bilder av högar med döda kor som brändes upp spreds över världen. Köttförsäljningen sjönk kraftigt.
Men efter några månader var det tyst om galna ko-sjukan, och köttförsäljningen steg.
Industriproduktionen av livsmedel har också haft en annan sida. Allt fler tillsatser har efterhand lagts i den mat vi äter.
Gift eller bekämpningsmedel?Industriproduktionen har också drabbat säd och andra odlade grödor. Mängder av olika gifter används för att hålla skadeinsekter borta. För att det ska låta bättre inför kunderna kallas det inte gift utan bekämpningsmedel. Andra ämnen sprutas exempelvis på apelsiner för att hålla skalen friska. Den som slickar på en apelsin får ofta en bitter smak i munnen. Många ställer sig frågan hur alla dessa gifter som sprutats på vår mat innan vi äter den påverkar oss. Livsmedelsindustrin brukar svara: inte alls. Men ibland visar det sig att gifter som använts faktiskt varit skadliga. Då tas giftet bort från marknaden, industrin ber om ursäkt, och så kommer nya bekämpningsmedel fram istället. Ibland ställs frågan om det inte skulle gå att odla utan gifter. Bönderna svarar då att mycket av skörden skulle förstöras. Det som blir kvar skulle bli så dyrt att konsumenterna inte skulle vilja köpa det.
|
Vitaminer och tillsatser
Folk har sedan tusentals år vetat att olika mat hade bra eller dålig effekt på hälsan. Men det var först mot slutet av 1700-talet som vetenskapspersoner började granska vad som egentligen fanns i maten. Den franske kemisten Antoine Lavoisier kunde visa att både människor och djur förbrände föda och att maten var det bränsle som höll kroppen i gång.
I början av 1900-talet upptäckte holländska forskare att det fanns små substanser som var nödvändiga för kroppen, nämligen vitaminer. Det var början till en utveckling som gjorde att vissa livsmedel berikades med vitaminer. Efterhand lade man till även andra tillsatser i vår mat. Vi vet idag att vi behöver vitaminer. Men vi behöver också så kallade spårämnen, små doser av vissa metaller och andra ämnen för att må bra. I vissa livsmedel tillsätter man dessa. Ironiskt nog är det så att en del ämnen finns i maten från början. Men de försvinner när livsmedelsindustrin konserverar mat eller mal mjöl på ett visst sätt. Därför måste ämnen tillsättas i efterhand på nytt.
Andra ämnen tillsätts av andra orsaker. Vissa kakor innehåller så mycket konserveringsmedel att de håller sig färska i månader. De är bra för livsmedelsindustrin, men är de bra för konsumenten? Vem vill köpa en potatissallad som tillverkats för tre månader sedan?
Den som läser den finstilta texten på omslaget till en glasspinne kan förvåna sig över hur mycket tillsatser med konstiga namn det finns i glassen.
Andra tillsatser syftar till att göra maten smakligare, ge den en viss konsistens eller ge den en aptitlig färg.
Risker med tillsatserDå och då upptäcker man att det finns risker med någon eller några tillsatser, och det kan sluta med att de förbjuds. Men en del forskare hävdar att det är fel att väcka sådan uppståndelse över tillsatser. De säger att exempelvis salt är lika farligt och att den som äter för mycket salt kan förkorta sitt liv med uppemot trettio år. Andra forskare håller med men tillägger att om den naturliga maten innehåller risker så finns det ingen anledning att öka riskerna genom fler tillsatser. Även om tillsatserna var för sig är ofarliga, vet man mycket lite om hur de reagerar med varandra inne i kroppen. Diskussionen om tillsatser har fått många att leta efter mat tillagad på gammalt vis, det vill säga utan tillsatser. Livsmedelsindustrin har hakat på. Det brukar finnas gott om miljövänligt odlad mat i butikerna. Däremot smakar maten inte speciellt gammaldags. Mycket av det som serverades på medeltiden eller i det antika Grekland skulle vi ha svårt att äta.
|
Snabbmat
Trots allt äter en stor del av jordens befolkning bättre än någonsin förr. Vi äter frukt och grönsaker, kött och fisk. Vi vet i regel vad vi ska äta för att må bra. Trots det väljer många mat som inte alls är nyttig. På 1950-talet dök de första kioskerna med varm korv upp i Sverige. Det var vår första snabbmat. Idag finns det snabbmat att få i nästan vartenda samhälle i hela Sverige.
Snabbmaten kommer ursprungligen från USA, och där är den en storindustri. I USA är McDonalds landets största inköpare av nötkött, fläsk och potatis och näst störst när det gäller kyckling.
Snabbmat är praktisk för folk som vill ha en snabb lunch eller inte orkar laga middag. Men snabbmaten är ofta fet. Under tiotusentals år har människan levt under knappa förhållanden där maten knappast räckt till. Som ett resultat har våra kroppar utvecklat ett system för att lagra extra energi som fett. Därför har vi lättare för att gå upp i vikt än att gå ner, något som miljoner människor i västvärlden upptäckt. Att övervikt är en hälsofara är numera allmänt känt, precis som att snabbmat ökar risken för att bli överviktig.
Att inte kunna väljaDet är befolkningen i industriländerna som kan kosta på sig att välja vad de vill äta oavsett om det är snabbmat, vanlig mat eller miljövänligt odlade grönsaker. De flesta människor på jorden har inte det valet. De måste överleva på basföda som ris, majsgröt och bröd. För miljoner människor är kött något de äter mycket sällan eller inte alls. Även om nya grödor införs som ger bättre avkastning, är det inte säkert att invånarna i fattiga länder är intresserade. De har inte råd att pröva något nytt som kanske misslyckas. Ett misslyckande kan innebära svält, i värsta fall till döds.
|
LÄS MER: Historia om mat, kryddor och matvanor
LÄS MER: Fiskets historia - från vardagsfiske till överfiske
LÄS MER: Svenska matvanor förr (artikelserie)
LÄS MER: Matindustrins utveckling - ett samspel mellan militära och civila behov
LÄS MER: Vetenskap, teknik och kommunikationer 1776-1914
LÄS MER: Industriella revolutionen
LÄS MER: Hur behandlar vi våra djur?
