Andrées polarexpedition var ett misslyckat försök 1897 att nå Nordpolen i Arktis med luftballong. Polarexpeditionen blev en katastrof efter att luftballongen blivit nedtyngd av is och tvingats nödlanda på isen. Deltagare var Salomon August Andrée, överingenjör vid Patentverket, Nils Strindberg och Knut Fraenkel.
Andrées stora dröm var att åka över Nordpolen med en ballong och han lyckades få de ekonomiska medel som en sådan färd skulle kosta. Oskar II och Alfred Nobel var två av bidragsgivarna.
Den ballong som byggdes inför färden fick namnet Örnen och var sydd av 3360 kinesiska sidenstycken. Andrée menade att färden skulle genomföras med en styrbar vätgasballong.
Efter ett misslyckat startförsök 1896 startade Andrée sin färd från Danskön vid Spetsbergen den 11 juni 1897. Andrée ansåg att färden över polarisen skulle gå på mellan 6 och som mest 30 dygn.
Med i ballongen var medhjälparna Nils Strindberg och Knut Fraenkel. Det uppstod problem redan vid starten. Släplinorna trasslade in sig varefter de lossnade. Ballongen förlorade höjd redan vid starten och dess bärkraft minskade de följande dygnen.
Det sista livstecknet från expeditionen var en rapport som sändes med en brevduva efter två dagar. I 33 år visste man ingenting om vilket öde som drabbat deltagarna. Först 1930 fick man det slutgiltiga beviset på ishavsdramat. Då fann en norsk polarexpedition Andréexpeditionens döda kroppar och rester av deras sista läger på Vitön nordöst om Spetsbergen. Bland fynden fanns foton, filmmaterial och Andrées dagbok I dagboken berättades Andrée om kampen för att överleva i det hårda klimatet. Källmaterialet avslöjade att ballongen landade på packisen tre dagar efter starten eftersom ballongen var nedtyngd av fukt och isbildning. Under svåra strapatser nådde de Vitön den 5 oktober, där de snart omkom.
Under stora hedersbetygelser fördes kvarlevorna med kanonbåten Svensksund till Stockholm.
De senaste forskningsrönen kring dödsorsakerna visar att Nils Strindberg och Knut Fraenkel med all sannolikhet föll offer för en isbjörn, medan August Andrée, som blev ensam kvar i det begynnande arktiska mörkret (det mörka halvåret var precis på väg att börja) helt enkelt dog av köld, troligtvis efter att ha tagit morfin eller något annat preparat som fått honom att somna utanför sovskyddet i kylan.
LÄS MER: Andréexpeditionen 1897
Litteratur:
Tord Wallström, Svenska upptäckare, Bra Böcker, 1983
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 13: emigrationen och det industriella genombrottet, Bonnier Lexikon AB, 1994
Bra Böckers lexikon 2000, band 1, Bra Böcker AB, 1995
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare ; fördjupningen är skriven av Torbjörn Nilsson, professor i historia
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
